När hjärtat brister

1 vecka. 1 vecka utan dig. Den längsta veckan i mitt liv. Just nu är det så jävla tungt. Men det går i vågor. De första dagarna visste jag inte ens hur jag skulle ta mig igenom dagen när jag vaknade upp på morgonen. Det var som att få en käftsmäll så fort jag slog upp ögonen. När man sover får man några timmars vila från smärtan men sekunden man vaknar så brister hjärtat på nytt. Ensamheten smyger sig på och aldrig tidigare har man känt sig så lost. På dagarna är det bättre tack vare mycket att göra. 

Det gör ont att veta att beslutet som tagits innebär att inte höra av dig mer, att inte känna din Dolce Gabbana parfym när jag borrar in mitt ansikte i din nacke, att jag inte är med när du planerar din semester. Det knyter ihop sig i bröstet på mig när jag tänker på att det aldrig kommer bli som det en gång varit mellan oss. Det sliter mig itu inombords att det va jag. Att det va jag som inte kunde fortsätta. Att jag blev tvungen till att såra fastän jag sa att jag aldrig ville genomgå denna process igen. Det krossar mitt hjärta att den enda saken jag vill kunna kontrollera kan jag inte styra. Mitt hjärta är upprivet och det blöder!  💔