Tankar

Fy fan vad jag hatar att vara ledig på vardagarna när ALLA andra jobbar... Igår kunde jag träffa Amanda och ta en tur till Nyckelviken där vi vandrade runt lite i solen. Jag hade med mig lite kaffe så en fika hann vi med. Men satfläsk vad det va kallt... -11°C visade det sig vara. Idag skulle jag ha träffat Anna men hon har blivit sjuk så vad gör jag idag? Inte ett skit faktiskt. Får alldeles för mycket tid för mig själv och mina tankar... det sista jag behöver just nu. Varför tänker jag på  dig hela tiden? Kollar telefonen hela tiden? Det tar så otroligt mycket energi. När jag ser mammor med barn på tv så vill jag också va lycklig med ett barn. När jag ser brudar med mungiporna upp till öronen, klädda i vackra brudklänningar så vill jag stå i hennes skor. Men jag vill ju inte ha barn med vem som helst, och mannen vid altaret ska inte va vem som helst. Varför kommer dessa tankar nu. Vi är slut. Kan det vara så att du funnits för mig så länge att tanken på att du inte finns i mitt liv längre gör för ont för att föreställa sig och därför hittar jag på drömscenarion? Jag förstår inte vad jag tänker eller känner. Förvirrad? Oh ja! Det värsta är ju att allt (och då menar jag verkligen ALLT) påminner om dig. Det är omöjligt att glömma. Du är omöjlig att glömma.