No rights...

Saknar att prata med dig. Våra långa samtal om allt mellan himmel och jord. Saknar dina kramar. Hur du lät mig omfamnas i dina armar och hur du samtidigt ville känna dig trygg och säker i mina. Saknar dina läppar. Dina läppar mot mina. Saknar att ge dig otaliga kyssar överallt. Att hålla om dig mot mitt bröst samtidigt som jag drar händerna genom ditt hår.
Allting påminner om dig. Allt jag gör kopplas till dig. Hur ska jag glömma? Jag vill inte glömma och kommer inte göra det heller, men hur ska jag sluta älta det som varit?

Jag vet att jag inte har rätt att be om någonting eftersom allt spruckit pga mig. Men jag vill se dig igen. Jag vet att jag är självisk men vet inte vad jag ska göra.. I'm sorry! About everything!