Jävla fredagar....

Vad fan är det för fel på fredagar? Hela veckan går bra, trots att det är lite irriterande på jobbet då och då, men när fredan kommer, ja då ska helvettet bryta lös. Varför ska vi alltid bråka just på fredagar? Eller bråka för huvud taget... Jag vet inte hur mycket mer jag orkar... om jag orkar. Han är den han är och jag är den jag är, inget man kan ändra på. Vi är så olika på så många plan. Behöver inte vara något dåligt men ansträngande är det. Han åker iaf till Finland i natt för en begravning och kommer tillbaka på onsdag. Det ger mig några dagar att känna efter. Är det kanske jag som är knas? Så fort jag kommer någon nära tar jag mitt pick och pack och drar. Rädd för att släppa någon för nära inpå. Eller är det faktiskt så att det inte finns tillräckligt att hämta här? Jag vet inte, och någe klokare verkar jag ju inte bli. Hatar mig själv för jag vet att det kommer bli jag som sårar i slutändan.