måndag 5 november 2012

2 veckor

2 veckor har gått. Det sägs ju att det är dom 2 första veckorna som är värst och att det lättar sen... det stämmer nog. Det har varit jobbigt men jag tror att "Dumpa honom!" räddade mig. Den boken gav mig verkligen perspektiv på situationen och när jag känner mig svag tänker jag på citaten och intalar mig själv att dom stämmer! Jag utgår verkligen från den där boken numera. Den har blivit min Bibel!

Tex om jag träffar en kille som man tycker att man får kontakt med är jag inte den första att fråga om nr etc. Om en kille är intresserad ser han till att han får mitt nr. Det är faktiskt väldigt befriande att tänka så :) Alla förtjänar någon som avgudar en och visar inte killen/tjejen du träffar det så är han/hon inte rätt. Så enkelt är det! Det som gör ont är dock att man inser att man inte alls betytt lika mycket för honom som han gjort för en själv. Att man inte var värd att kämpa för. Men antar att det är smällar man får ta om man ska hitta rätt senare :P



Jag är iaf optimistisk till att åka utomlands nu. Känner att det är dags. Finns liksom ingenting kvar här känns det som. Behöver miljöombyte! :)

2 kommentarer:

  1. Är väl inget som säger emot att du kan be om nr ist för att vänta på att killen ska ta första steget..
    är väl lite väl gammalt att killen alltid ska ta första steget?
    /per

    SvaraRadera
  2. Absolut inte. Håller egentligen med dig men risken finns att killen tappar suget redan innan man lärt känna varandra eftersom man inte spelar med i den oskrivna "katt & råtta" - leken.

    SvaraRadera

Want to say something? Write it here.