I wish I was good with words

Jag har aldrig varit särskilt bra med ord. Ända sen jag fick nys om Sandra Beijers blogg "niotillfem" (någon gång under min gymnasietid) har jag oräkneligt många gånger önskat att jag var bättre på att formulera mig vackert. Så många gånger jag suttit och läst hennes små inlägg under "best of" och förundrat mig över hennes sätt att skriva, om tonårskärlek och andra små bekymmer, så där så att man riktigt känner igen sig och får gåshud på armarna. Så där så man får ångest i hjärtat och bara vill krypa ner under täcket och, för en stund, tycka synd om sig själv.

Jag har aldrig varit en sådan som läst och följt bloggar på nätet och har heller inte varit speciellt intresserad av att själv börja dela med mig av mitt liv på det här sättet. Det var Sandras vackra ord som gjorde mig sugen på att skapa en blogg. Men då ville jag ha en likadan blogg som henne. En sådan som skrev små inlägg om olycklig kärlek och ljumma sommarkvällar med förbjudna cigaretter, med de mest underbara ord, och det insåg jag snabbt att det aldrig skulle ske. Dels för att jag inte kan skriva lika fint och dels för att jag aldrig höll på med förbjudna saker under mina unga tonårsår. Därför har jag inte skapat mig en blogg tidigare. Men nu känner jag inte att det är något krav för mig längre. Jag vet att jag aldrig kommer nå upp till hennes kvalité och känsla när det gäller skrivandet men det gör mig inte längre något. Ibland kan det vara skönt att bara få skriva av sig lite, bra skrivet som icke bra skrivet. Jag kanske inte är en fena med ord, men jag kan andra saker. Och det kommer ni få ta del av här från och med nu.